Blygsam bålstyrka 5×3.
Ont i halsen i natt. Bra, eller i alla fall bättre på dagen. Men att det här känns inte rätt.
20 min försiktig cykling i källaren.
50-50, i bästa fall, på att jag är på väg att bli sjuk. Otroligt klantigt att jag bara sov fyra timmar i natt. Bottenlöst korkat.
40 min skidor (k) på Gammlia. Vitt och vargfritt.
Nu jagas det varg i skogarna igen. Oklart exakt varför. Ett skäl är förstås att det finns gott om folk ute i skogarna som inte gillar varg. Det kan man kanske förstå. Vargen har ju ihjäl deras hundar. Jakthundarna som de ska jaga ihjäl älg med. Förutom att det givetvis är en tragedi att bli av med en hund, är vargen alltså ett direkt hot mot brödfödan för folket ute i skogarna. Där lever man nämligen av och för jakten. Varför skulle man annars bo i skogen?
2010 dödades 11 hundar av varg. Och ca 1500 hundar dödades i trafiken. Till alla hundkramare därute har jag ett förslag: skjut alla bilister. Eller åtminstone 4 000 av dem. Varför? Jo, här ska ni få höra:
Det krävs ca 20 vargar för att döda en hund, enligt modellen ca 200 vargar har ihjäl 11 hundar. Vargkvoten i årets jakt är just 20 djur. Vilket ger att vi alltså bör spara ett hundliv. Det finns ca 6 000 000 körkortsinnehavare i landet. Följdaktligen krävs det 4 000 bilister för att köra ihjäl en hund. Alltså måste vi ta kål på 4 000 bilister för att spara ett hundliv.
Så enkelt var det! Om någon högt uppsatt person inom Naturvårdsverket, Trafikverket, Riksdagen eller något av dess partiers valberedningar läser detta är det helt OK att ni kontaktar mig. Jag är grym på huvudräkning och kan stå till tjänst med research, statistik, analyser och prognoser. Som regel både snabbt och träffsäkert.
PS. Jag vet, jag vet. Jägarna själva skjuter ihjäl fler hundar än vad vargen tar. Men det är skillnad, kriget mot de vilda djuren är viktigt och därför vi får acceptera en del uppoffringar i den kampen.
Bålstyrka 3×5. Motvilligt. Samt sent.
Lediga dagar är farliga. Pang så börjar de, tjoff så är de slut. Är det dessutom -21 som varmast under dagen är det inte alldeles lätt att komma sig ut på ett träningspass. Och så går det som det går.
50 min ovalcykling. Några snabba tusingar för att kolla farten. >45 km/h är svårsvängt.
Here we go. Again. Nej, jag tänker inte på den gamla Stakka Bo-dängan. Jag tänker på svininfluensan. Det verkar som att det är dags att börja nojja loss igen. Hejåhå.
Igår kikade jag på Google Flu Trends – en jäkligt intressant tjänst. Storebror ser hur du mår, i alla fall på ett kollektivt plan. En rolig detalj är att om man kollar på utfallet för Sverige de senaste åren ser man tydligt att kurvan för prognos ligger före utfall under svininflensa-hösten 2009. En grundad gissning är att det beror på att de enormt uppskruvade skriverierna genererade oro som genererade googlingar, som i sin tur ställde till det för Google Flu Trends. Hängde ni med?
Chris Hoy hade inte blivit imponerad idag.
40 min Monark, feat. 12 min @300W + 4 min Tabata @500+W.
Katjing. Då har jag alltså kört ett pass per dag i exakt två månader. Kändes fint att fira det fullbordandet med en Tabata. Dagen till ära hämtade jag hem en app för ändamålet. Jättenödvändigt och härligt. Vad tomt livet måste ha varit innan alla dessa appar.
Imorgon blir det cykling på riktigt, inomhus i friidrottshallen. Jag är nervös. Wissman-alikes dunkar runt i de där kurvorna i 35 km/h till fots utan att flyga av. Jag har ingen speedometer på vita faran, men ganska mycket sprätt i benen. Tänk om jag laddar på för hårt in i ena kurvan och flyger av, rätt ner i längdhoppsgropen. Eller rätt in i häckarna som står uppstaplade i tangentens riktning i den andra kurvan. Eller knäcker karbongramen genom att panga rakt in i staketet. Skriver jag inget imorgon är det för att jag ligger i gipsvagga. I så fall: tala om för vårdpersonalen att jag gillar semlor.
Det blir roligare att träna när det dyker upp två glada gubbar då man är klar.
Cirkelstyrka, 3×10. Testade både knäböj och utfall. Dumt gjort, sa knät om knäböj.
Man ska inte vänta med att skriva såna häringa blogginlägg. Det blir inte bra. Det här skriver jag imorgon, från träningspasset sett. Och nu, idag alltså, kommer jag inte ihåg vad jag tänkte att jag skulle skriva om igår. Ja, ni fattar. Inte bra. Så nu blir det inte mer än så här. Synd, för jag hade en bra grej. Tror jag.
50 min skidor Gammlia. Stakintervaller 3 x 8.40 med 2.30 vila. Före frukost.
Att se det blå gryningsljuset komma krypande över Bräntbergets topp. Att möta pistmaskinen på väg ut på manchestertillverkning. Att skutta fram som en kängru på skidor. Att få lära mig att ”om man kissar på den där snön så smälter den så att den smälter”. Att darrig och vinglig äntligen få plocka fram frukosten. Saker som gjorde min morgon.
Det här med ”train low, compete high” är något jag instinktivt tror på. Genom att träna med låga glykogendepåer redan från start ökar man (enligt vissa förståsigpåare) kroppens förmåga till fettförbränning, vilket ju är en viktig faktor om man vill lyckas med uthållighetsidrott. Igår kväll körde jag ett hårt spinningpass och bestämde mig för att följa upp med ett intervallpass stakning före frukost imorse. Mindre än 10 h mellan passen. Jag körde exakt samma stakintervaller för en vecka sedan, men i kärvare före. Under passet upplevde jag ingen större skillnad, men jäklar vad jag var tom efteråt idag. Innan jag fick i mig frukost på jobbet, efter cykelkärrning till dagis och dusch, hade jag blivit darrig som efter en mindre långpass-väggning. Och för mig brukar de senare kunna ge en tydligt positiv effekt efter en tids återhämtning.
Kanske kan kombon sent kvällspass + tidigt morgonpass före frukost ge samma effekt som dubbla pass varannan dag? Något som Bengt Saltin tycks förespråka. EDIT: ooops, det står nåt om risk för överträning sist i Saltins artikel …
70 min GCK-spinning. 4+5+5+5+4+3 min, 2 min vila. Tror jag.
Man ska sitta still i båten (alla vet det, typ). Jag hävdar att man även ska sitta still i sadeln. Inget krängande och slängande som vore man full som en alika. I den fuktiga, varma och mustiga spinning-lokalen var jag den som satt stillast. Garanterat. Merparten av den övriga besättningen såg ut att vara så fulla att de när som helst kunnat trilla ner och dö likt kajorna i Falköping. Inte bra. Möt tröttheten med värdighet istället – och skicka kraften rakt ner i pedalerna. Sanna mina ord.
Vem vill cykla som den här onomatopoeten? Pax inte jag.
50 min rehabjogg. Rena värmeböljan.
Mobilen ringde medans jag gjorde frukost. Det var Lukas.
- Godmorgon. Träning om 13 minuter?
- Nej, jag har just vaknat.
- Men om vi skjuter lite på det då?
- Nej, jag har inte ens ätit frukost.
Och så vidare, tills vi la på.
Då tänkte jag till. Lika bra att få det gjort. Alltså ringde jag tillbaka och sa att jag behövde 5 min extra för att hinna. Det blev en trevlig stund, en av höjdpunkterna var när vi fick se Dieseln skotta snö. Bra att få komma in i lite snabbare morgonrutiner också. Imorgon är det åter till arbetet. Wiiiiha! Ehrm.
