20 km klassiskt Umåker, ca 31 min per varv. Mitt på ljusan dan.
Det vore lite festligt att ha en hund. En sån där spring-hund som är gjord av senor, ett stort hjärta och en hängande, slängande tunga. Jag hade sällskap av en i spåret idag, Smilla. Redan i den första snabba kurvan höll det på att gå åt skogen. Smilla vek in i den linje jag tänkt ta, samtidigt som hon saktade ner för att kolla att jag hängde med. Jag höll mig på benen, med knapp marginal. Det gjorde däremot inte husse som låg bakom mig. Efter det litade jag på att snabbspringarSmilla hade koll. Enklast så, liksom. Och fritt från incidenter. Det var mäktigt att se glädjen och energin som dundrade fram en meter bredvid/framför/bakom mig. Delad glädje är dubbel glädje.