45 min friskvårdsjogg.
Det byggs friskt i Umeå. Och det protesteras friskt också. Vad och var det än byggs är det nån gnällig umebo som är framme och viftar med röd flagga. Järnväg, bilväg, cykelväg, ett högt hus, ett stort hus, flera små hus, ett badhus. Det spelar liksom ingen roll. Här klagar, överklagar och beklagar man.
Fast idag sprang jag förbi ett undantag. Liljansskogen. Det lilla skogsområdet mellan IKSU och Mariehemsängarna. Herrejävlar vad den skogen har krympt de sista 15 åren. Först byggdes IKSU ut en gång. Sedan en gång till. Och då blev man tvungen att dra en väg genom skogen. Härom året ett bostadsområde med 465 lägenheter. Nu schaktas det för fullt för en ny friidrottsarena. Så vitt jag minns har det inte klagats just någonting alls. Värsta skrällen. En enkel spaning är att det beror på att skogen omges och nyttjas av studenter. Ni vet, såna där unga, framåtblickande och positiva människor. Som inte gnäller så förbannat.
Vem vet, rätt vad det är kanske Umeå får en egen Yimby-avdelning? Det vore sååå behövligt.
Nya Öbacka. Undrar vad Dregen skulle säga?