Maskinerna är fanimej inte mina vänner

Nattcup Gammlia. 36 min smash and grab.

När ett djur blir stressat springer det. Fort och dit nosen pekar. Eftersom människan delar 9x % av alla gener med typ alla större däggdjur antar jag människans naturliga stressrespons är nÃ¥got liknande. Tokspring, alternativt nÃ¥gon form av vÃ¥ldsamheter. I vÃ¥rt ”moderna” och ”civiliserade” samhälle är den sortens respons pÃ¥ stress inte riktigt socialt accepterad. Nej, istället sitter vi ner och tar nÃ¥gra djupa andetag. Och sÃ¥ nÃ¥gra till. Blir det riktigt jävla tokstressigt börjar vi hyperventilera, med ett blodtryck i trakten av 230/150.

Min jobbdator har försökt ta livet av mig de senaste två dagarna. Datoreländet har verkligen bjudit till för att stressa mig bortom allt sans och vett. Jag har haft adrenalin nog för sextioelva uppföljare till Pulp Fiction. Hade jag varit ett rådjur skulle jag dragit iväg i 135 km/h längs Västra Esplanaden. Hade jag varit en pitbullterrier skulle jag ha gått till anfall och tuggat i mig den förbannade laptopen. Hade jag haft aningens mer kontakt med urmänniskan i mig hade jag slängt ut skiten genom fönstret. Samt hoppat ut efter den och stampat, slagit och skrikit. Men hur skulle det ha sett ut. Nej, istället jag har gnällt, frustat, suckat och slitit mitt hår. Och bidat min tid inför kvällens träning.

Det här vad jag drömt om de senaste 33 timmarna

Det här inlägget postades i Osorterat. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>