2.30 höstfröjd på MTB, Röbäck-Umåker-Hässingsberget.
På torsdag tillkännages årets nobelpristagare i fysik. Jag väntar med spänning på att någon fysiker får till det här med trådlös el. Eller busbilliga solceller. I väntan på det har mänskligheten tagit ett stort steg framåt genom att förstå varför gravida kvinnor inte tippar framåt. Den nyvunna vetskapen belönades med Ig-priset i fysik i torsdags.
Dagens cykling renderade inte i något fall framåt (är det möjligen ett litet indicium för att jag är gravid?), men väl ett dött batteri i min iPhone. Den där gps-appen äter verkligen elektroner. Synd, för det var en förjäkla fin runda jag fick på. Knappa två timmars nästan oavbruten stigåka. Jag får dokumentera härligheten i sin helhet nästa gång.
Frost och sol. Bättre cykelkombo finns inte.
(Även om just det här gräset växer i skuggan bakom garaget.)
Jag kan förstå njutningen av att cykla stig om man klarar av det. Men har man så usel teknik som jag blir det dels väldigt jobbigt men framför allt går det ju på tok för långsamt.. Mårtenbajk passar utmärkt på hösten när motivationen att cykla landsväg börjar tryta. Men nästa säsong ska jag banne mig försöka ta mig ut i skogen iaf en gång i veckan!