Är skidåkning hundens bästa vän?

Februari 15th, 2010

20 km klassiskt Umåker, ca 31 min per varv. Mitt på ljusan dan.

Det vore lite festligt att ha en hund. En sån där spring-hund som är gjord av senor, ett stort hjärta och en hängande, slängande tunga. Jag hade sällskap av en i spåret idag, Smilla. Redan i den första snabba kurvan höll det på att gå åt skogen. Smilla vek in i den linje jag tänkt ta, samtidigt som hon saktade ner för att kolla att jag hängde med. Jag höll mig på benen, med knapp marginal. Det gjorde däremot inte husse som låg bakom mig. Efter det litade jag på att snabbspringarSmilla hade koll. Enklast så, liksom. Och fritt från incidenter. Det var mäktigt att se glädjen och energin som dundrade fram en meter bredvid/framför/bakom mig. Delad glädje är dubbel glädje.

Dream on baby

Februari 11th, 2010

20 km skate på Umåker. Värt.

Skulle Västerbotten kunna arrangera vinter-OS 2022? Ja, varför inte? Konstigare har hänt. Men särskilt troligt verkar det inte. När SVT frågat folk på gatan blir reaktionerna förstås “nej, inte en chans” - i bästa fall. Vad är det som gör att människor är så trångsynta? Varför har vi så fullt upp med de små vardagsproblemen att vi inte kan lyfta blicken och ta oss an större och skojigare uppgifter?
Själv koncentrerar jag mig på det OS som invigs imorgon. Väder-OS i Vancouver. Lämpligt nog släpptes iPhoneapplikationen för SVT Play idag. Någonting säger mig att jag kommer att se på TV på de mest bisarra ställen under de närmaste två veckorna.

Chansa inte, ta både och.
Either or is for monkeys. I do both.

Lovely day

Februari 10th, 2010

4×4 med Sveddan på I20/Gammlia. Över förväntan.

Morgonstund har guld i mun. En macka och ett glas Berocca till frukost, och sedan ett löppass med Täfteås stolthet. När jag kom in på kontoret spelades det, passande nog, en cover på Lovely day med Bill Withers. Fast glädjebägaren smolkades en aning av att jag har köksvecka på jobbet. Man kan säga att det bromsade upp mitt flow en aning. Hur som helst, det är sockersött att ha gjort bort ett intervallpass före kl 08.30. Mer sånt.
Imorgon blir det en sväng till Umåkers nyuppkörda skidspår på lunchen. Och på eftermiddagen blir det pepp med Ida Hult.


Örhänge? Hörapparat? Eller bara svett i fast form?

The beginning of the beginning

Januari 9th, 2010

4×4 snöpulsning, Strömbäck. Pingislunga.

Efter att kombinerat slemhostning till förbannelse med lätt träning utan att det gjorde varken från eller till var det dags att testa att dra på i alla fall litegrann idag. Det blev inte mycket till pådrag. Formen är nedgrävd någonstans under källaren. Det kommer att tid att gräva upp den igen. Och ännu längre tid att få upp den på taknocken.


Det är i alla fall idylliskt i Strömbäck.

Är det så här man blir religiös?

Januari 6th, 2010

1.50 skidpromenad på Sjuvallsleden. Magiskt.
Sellbergsvallen - Örvallen T&R.

Här kommer den första nomineringen till årets träningspass. Redan, året har ju knappt börjat? Kanske du tänker. Jag säger så här: du var inte där. Det var jag. Och det var jag helt ensam om. Tyst, kallt och ensamt. Luften dallrade i det låga solskenet på myrarna. Drygt en meter bottenlös snö. Kärvt och knarrigt. Kung Bore regerar.
Jag blir inte det minsta förvånad om det här visar sig vara ett av årets tre bästa pass när jag summerar 2010. Så sjukt fint. Även om jag hoppas att det kommer friskare pass vad det lider.


Syns termometern? Bra!

Ja se det snöar

Januari 1st, 2010

Skidpromenad i årets första snö, 60 min på Gammlia.

Nytt år, nytt decennium. Nya bollar, nya bullar. Och en jäkla massa nysnö. Det börjar bra helt enkelt. Dessutom kördes spåren på Gammlia upp i förmiddags. Känns lite crazy att köra upp skidspår på nyårsdagen om ni frågar mig - i synnerhet när det kräksnöar så här. Jag såg noll skidåkare och noll spår av dem. Ovanpå ett elskåp i skogen låg, eller stod, 60 cm som någon tappat. Vackert.


Såja! Just så. Bring the good times on.

Snälla, sluta slemma

December 31st, 2009

4 rehabpass på skidor. 12:e, 13:e, 22:a och 28:e. Det är vad jag åstadkommit sedan sist.

Siffran 2 var mitt turnummer när jag var liten. Det är det inte nu. Hela februari försvann i ett moln av snor och seghet, och nu har december gjort detsamma. Vem som helst med det minsta intresse för numerologi fattar varför. Jag trodde faktiskt att jag frisknat till under luciahelgen. Men ack. Det som kommer ut ur mina lungor och bihålor just nu är inte vettigt. En matsked gulbrunt slem hostar jag upp varje morgon. Och så går det på. Om ni vill veta.

Men nästa år, då jäklar. Imorgon blir det ännu ett rehabpass på skidor. Tänk vad kul allt kommer att kännas när det går att träna för fullt igen. Tänk barn på julafton.

I väntan på att bli frisk

December 8th, 2009

30 min jogg, löpskolning och styrka. I hopp om att friskna till.

När man är lite småkrasslig och vill bli frisk gäller det att aktivera immunförsvaret. Ett sätt att göra det är med mycket lätt träning. Hur jag vet det? Jag vet inte det. Jag drar bara mina egna slutsatser. Och erkänn; det låter rimligt! En annan slutsats jag dragit är att enbensböj från stående till huksittande är bra för att öka rörelseomfånget i benmuskulaturen. Dessutom är det lite av ett partytrick.

Att vänta på något gott

December 6th, 2009

Tre nätter med ont i svalget. Tirriterande.

Imorgon går pistmaskinerna loss på den snö (ca en km?) som sprutats på Nydalaspåret under veckan. Rimligtvis går det att åka redan på kvällen, allra senast på tisdag. Bra, då har jag nåt att se fram emot när kroppen är pigg och kry igen.

Not In My Backyard, baby

December 3rd, 2009

45 min friskvårdsjogg.

Det byggs friskt i Umeå. Och det protesteras friskt också. Vad och var det än byggs är det nån gnällig umebo som är framme och viftar med röd flagga. Järnväg, bilväg, cykelväg, ett högt hus, ett stort hus, flera små hus, ett badhus. Det spelar liksom ingen roll. Här klagar, överklagar och beklagar man.

Fast idag sprang jag förbi ett undantag. Liljansskogen. Det lilla skogsområdet mellan IKSU och Mariehemsängarna. Herrejävlar vad den skogen har krympt de sista 15 åren. Först byggdes IKSU ut en gång. Sedan en gång till. Och då blev man tvungen att dra en väg genom skogen. Härom året ett bostadsområde med 465 lägenheter. Nu schaktas det för fullt för en ny friidrottsarena. Så vitt jag minns har det inte klagats just någonting alls. Värsta skrällen. En enkel spaning är att det beror på att skogen omges och nyttjas av studenter. Ni vet, såna där unga, framåtblickande och positiva människor. Som inte gnäller så förbannat.
Vem vet, rätt vad det är kanske Umeå får en egen Yimby-avdelning? Det vore sååå behövligt.


Nya Öbacka. Undrar vad Dregen skulle säga?